Tre spørsmål til Iggy Malmborg

Vi er glade for å kunne ønske Iggy Malmborg velkommen til Black Box teater med sin nyeste forestilling Iris, pupil, retina, etc. Vi har tatt en prat med ham om blant annet syn.

I denne forestillingen tar du for deg persepsjon og hvordan vi organiserer informasjon i verden rundt oss gjennom sansene våre, spesielt synet. Kan du fortelle oss litt om hvordan du har tenkt i arbeidet med forestillingen?

På det stora hela kan en säga att jag engagerar mig i själva teatersituationen, dess mekanik, plocka isär den liksom och titta på de olika elementen, fundera (kritiskt i bästa fall) på hur de är verksamma i det här spelet av identifikation vi ägnar oss åt på teatern... och i världen såklart. Jag försöker nog ta mig an sådant vi ser som universellt, av naturen givet nästan och förfrämliga det. Förra gången jag var här på Black Box visade jag en föreställning som handlade om rösten, tillexempel. Och den här gången handlar det alltså om synen. Om en benar i det vi faktiskt ser, med ögat, är det ju inte den high definition bild som framställs i vårt medvetna, utan något mycket mer kaotiskt. Mest bara fläckar, färgsjok, vilda former. Men en sådan verklighet kan vi ju inte befinna oss i, det vore inget annat än psykos, så vi måste ordna det vi ser - bord, hav, lampa, Spanjor, mormor osv. En nödvändig process, som onekligen får sociala konsekvenser. Föreställningen är fascinerad av hur det fungerar... Den försöker sätta en sådan mekanik i spel på ett sätt som gör den märkbar. Samtidigt ges publiken tid, lång jävla tid, att observera det egna behovet av mening och dess avsaknad, i det kan en slags okulär stamning uppstå, som kan ställas emot det organiserade seendet. Hoppas jag.

Ofte “misforstår” vi mennesker det vi ser fordi vi er mer opptatt av å ha rett i det vi kanskje trodde vi så. Har du noen tanker rundt dette?

Ja precis. De där misstagen, eller vad vi nu ska kalla dem, är ett ganska bra exempel på språkets verkan i perceptionen. Som om vi måste kunna benämna det som pressar sig in genom vår pupil, annars rensar vi helt enkelt bort det, oftast iallafall. Någon sa nångång att varje ting vi betraktar bara är en parodi på ett annat. Jag tror det ligger mycket i det...

Ibland däremot sker ju en slags transformationer som vi verkligen kan iaktta. De flesta av oss har nog varit med om att vi stirrar på en fläck, ofta i taket ovanför sängen, som plötsligt förvandlas till något annat; ett ansikte, monster eller (om vi har tur) en elefant. Efter det är det nästan omöjligt att övertyga det medvetna om att det är en fläck vi ser, inget mer. Det där är något som är helt avgörande för den klassiska teatern... För att avbilda något måste vi förutsätta att betraktaren rensar i sin perception och låter språket, den avsedda meningen, befinna sig i förgrunden. I den här föreställningen arbetar vi ganska intensivt med det där - den är en slags resa från bilder som är autonoma (som inte står för något annat), till tablåer som är av mycket mer avbildande karaktär.

Hvordan finner du frem til og jobber med de kunstneriske samarbeidspartnerne dine?

Även om jag har en tydlig idé för riktning, diskurs och estetik från början gäller det nog att vara ödmjuk inför resonansen det ger i skådespelarnas kroppar... I fallet med Julie-Cecilie som spelar i den här har det varit underbart och helt avgörande, det är J-Cs sceniska kvalitéer som har gett tonen för hela föreställningen. Sedan är det viktigt för mig att omge mig av sweethearts, det är ett ganska komplicerat arbete vi håller på med och det funkar pga att hela teamet är ett gäng varma, hårt arbetande och kompetenta personer. I just den här casten finns också en stor hemlighet, men det får läsaren komma till föreställningen för att se.

Iris, pupil, retina, etc. vises fredag 25. og lørdag 26. februar